Gästbloggare: Mikael Theander (Konovalenko) om Co-Creation
Mikael Theander är senior projektledare och digital strateg på reklam- och kommunikationsbyrån Konovalenko i Malmö. Mikael har en gedigen bakgrund inom PR och kommunikation från bl.a Springtime, Burston-Marsteller och Röda Korset. Vi har bjudit in Mikael för att gästblogga om begreppet Co-Creation.
Från social media till creative media
Det känns avlägset idag när jag skapade mitt livs första hemsida 1994 för pergo.com. Några år senare fick jag möjligheten att under drygt två år följa Framfabs utveckling i Sverige och Europa. Redan då såg vi utvecklingspotentialen i digital kommunikation. 1994 skulle alla företag ha en hemsida – men ingen visste riktigt vad de skulle användas till. Vi tycker att utvecklingen gått snabbt men idag är tyvärr läget så att alla företag skall ha en sida på Facebook – men många vet inte riktigt hur man går från product marketing till content marketing. Säkert nio av tio företagssidor på Facebook har ingen trafik!
Men vad kommer härnäst när sociala medier mognat och content marketing blivit mer etablerat? Om vi tittar på utvecklingslinjen för internet så såg vi redan runt år 2000 att vi skulle komma till Peer-2-Peer (P2P), eller det som kallas för sociala medier där kunder och konsumenter tar över en del av kommandot för varumärken. Vi är där nu. Exempelvis Coca-Cola räknar med att ca 75 % av all kommunikation kring deras varumärke styrs av konsumenter.
Som en utveckling av sociala medier så kommer företag och organisationer i allt högre utsträckning erbjuda kunder och konsumenter till en fördjupad delaktighet. Trenden kallas för co-creation och företeelsen har redan funnits ett tag. Det allra enklaste exemplet på co-creation var när Aladdin bjöd in sina fans att bestämma vilka praliner som skulle finnas i Aladdin-asken. (En oväntad bieffekt blev de folkstormar som uppstod när trillingnöten försvann).
Ett mer avancerat exempel är en resurs vi använder nästan varje dag i våra arbetsliv – Wikipedia. Världens största uppslagsverk är helt skapat av användare, med en mycket liten redaktion som håller ihop editionerna. Genom möjligheten för alla användare att bli redaktörer uppstår också en kritisk granskning av inlägg på Wikipedia. Ett intressant exempel var när det franska kosmetikföretaget L’Oreal envist redigerade bort information om företagets kollaboration med Nazi-Tyskland.
Ett annat intressant exempel är de receptsiter som växt fram i takt med ett ökande intresse för matlagning. Både recept.nu och kokaihop.se bygger på användargenererat innehåll. Som medlem kan man både skapa recept och bygga sin egen samling av favoritrecept.
Ett annat område där co-creation smugit sig in är musik. Online musikleverantörer som Spotify och andra låter oss se våra vänners samlingar, vad de lyssnar på nu och vad som ligger nära våra egna smakområden. Inte sällan leder detta fram till nya spellistor – och ökad lojalitet mot musiktjänsten. Det är bara en tidsfråga innan dessa typer av funktioner i högre utsträckning finns på våra stora film-share sites som YouTube, Voddler med flera.
Co-design – Historien om ”La Fraise”.
Patrice Cassard utanför Lyon tyckte om t-tröjor. Så mycket att han startade en blogg om dem: ”La Fraise”. Arbetslös som han var kunde han skriva inlägg varje dag och utveckla sina resonemang om t-tröjan som personligt uttrycksmedel. Han bloggade om sina favorittryck, om vad skiljde en bra från en dålig t-tröja och kring vad tröjor berättade om sina bärare.
Andra tröjfantaster började följa hans blogg och kommentera hans inlägg. Och när Patrice skrev ”Visst är de flesta t-tröjor som säljs i butik skräp, det borde man kunna göra bättre själv,” började läsare skicka in förslag på t-tröjor som de skulle vilja se i butik. Patrice la upp förslagen på sin blogg och lät besökarna rösta på sina favoriter. Efter ett tag hade han en topp-tio lista som uppdaterades dagligen; ja, stundligen.
Nu är det inte svårt att gissa fortsättningen: Patrice kontaktade en tröjproducent och startade en t-shirt butik med bloggen som butiksfönster. Han tryckte de tröjor som fick högst betyg på topplistan och sålde dem via sin blogg. Hela tiden fortsatte han att fråga sina bloggläsare om förslag på nya motiv. Skickade man in ett motiv som valdes ut för tryck fick man 300 euro. Och Patrice själv tjänade efter ett tag omkring 100 000 euro i månaden.
Steg för steg hade Patrice skapat ett självspelande piano: Han hade inga kostnader innan han valde att producera något och när han väl producerade något hade han redan försålt hela produktionen.
Patrice Cassard svarade på sina kunders hängivenhet med egen öppenhet: han bloggade om sina finansiella resultat, sina samarbetsavtal, och sina tankar om hur affären skulle kunna växa. Så bygger man ett rykte om sig som ärlig entreprenör, ett rykte som stödjer ens affärsverksamhet. Vad mer kan en entreprenör be om? Jo, en snygg exit. I juli 2006 sålde Patrice hela “La Fraise” till tyska klädföretaget Spreadshirt för två miljoner euro. Nu undrar man bara vad Patrice ska börja blogga om härnäst.
Framtiden
Men vi kommer att se mer av begreppet co-creation framöver. Möjligheten att engagera sina fans i produktutveckling och produktval säkrar en mycket starkare lojalitet samtidigt som rekommendations-faktorn (Net Promotor Score) ökar. Enbart värdet av de konversationer som uppkommer genom dessa typer av aktiviteter är idag omöjligt att uppskatta. Inte ens drivna analysföretag som Socialbakers har analysmodeller för detta än.
Parallellt med co-creation har ett annat koncept vuxit fram på internet – crowd-funding. Uppstartssiter som Kickstarter har redan hjälpt tusentals företag att skapa en finansiering till deras första produkter. Allt från filmer till högtalare. Crowd-funding bygger ofta på att du ger en insats idag – och får produkten först av alla. Extremt lojalitetsbyggande. För många produkter på Kickstarter har det inneburit att första leveransen är slutsåld innan den ens börjat tillverkas.
